Mina tankar om avel. Del 3

För er som följer och läser min hemsida som uppdateras ganska oregelbundet så hann ni kanske läsa om Mina tankar om avel, del 1 och del 2. Jag valde att göra inläggen osynliga för er läsare efter ett tag eftersom jag hade en tanke om att jag skulle sammanfatta allt i en skrift, men nu har jag obestämt mig. Del 1 och 2 finns därmed tillgängliga här på hemsidan igen (samt i länkar nedan), i tillägg till att jag nu publicerar del 3.

Del 1 och 2 skrev jag för ganska precis ett år sedan, och sedan den tiden har det faktiskt hänt en del – utvecklingen har gått framåt!

Jag var övertygad om att jag inte kunde ha en kull i 2022 eftersom jag inte hittade en lämplig hanhund, men tack och lov så har jag genom mitt nätverk av otroliga personer fått tag i en hane som jag kände kunde bidra till min avel, även om vi pratar om bidrag i mycket små beståndsdelar.  Jag har just nu 7 valpar som snart är 3 veckor gamla (alla är tingade).

I del 1 skrev jag om de tre olika poolerna, pool 1, 2 och 3. Hanen som är pappa till min snart 3 veckor gamla kull kallas Ruffy och han består till 50% av DNA från pool 2, det vill säga, hans pappa är en färgad schäfer. Ruffy ägs av en klok uppfödare i Finland som under många år verkligen har försökt avla för genetisk variation.

Vad innebär detta för de sju små trollen som ligger i valplådan? Jo, det innebär att de har fått med sig ungefär 12,5% av DNA från ursprungspopulationen, det vill säga, den population som vit herdehund skiljdes ut från för 20-30 år sedan (vilket för övrigt är en oerhört kort tid sett ur ett genetiskt perspektiv). Det innebär således inte ”nya” gener, utan nygamla gener. Det är med andra ord ett väldigt litet steg på vägen mot ökad genetisk variation inom vit herdehund, men alla resor startar med ett steg, heller hur?

Det innebär också att några valpar kan komma att bli lite mer guldfärgade i pälsen, ett problem för de som främst har sina hundar för att åka på utställning, men tack och lov är det inte det primära målet för varken mig eller mina valpköpare. Vi vill sträva efter så friska hundar som möjligt, inte så vita hundar som möjligt.

Att valparnas farfar är schäfer kommer också att innebära ett visst stigma i VH-världen, då ett antal mycket konservativa personer anser detta vara blandrasavel, ett uttryck som har en negativ klang, i alla fall om man ser till kulturen som finns etablerad inom kennelklubbsvärlden. Valparna kommer att få en stamtavla där det står att de är vita herdehundar eftersom pappan är en inmönstrad hund och därmed är registrerad som vit herdehund och mamman är en registrerad vit herdehund. Detta stigma är baserat på känslor som i sin tur bottnar i en kultur som vi genom organisationer har upprättat genom diverse dokument och regler, inte nödvändigtvis baserade på forskning och kunskap om genetik. Samtliga valpar är DNA-testade och jag har medvetet valt att inte uppge ras när jag aktiverade deras Embark-konton utan jag väntar på att deras arvsmassa ska sekvenseras. Det ska bli oerhört spännande att få ta del av deras DNA-resultat och jag ser fram emot att dela deras resultat med deras blivande ägare. Kommer deras DNA att slå fast att de är 100% vit herdehund? Det återstår att se!

Är denna valpkull lösningen på problemet som stängda stamböcker skapat? Nej, långt ifrån. Det är en relativt kortsiktig lösning, om man bara tänker en kull i taget. Förhoppningsvis får denna kull en något lägre genetisk inavelsgrad än genomsnittet, men den får som sagt inga nya gener, den får nygamla gener. Den får förhoppningsvis en hög genetisk variation, då vi delvis använt oss av ”vattnet från pool 2”. När denna kull senare (om allt vill sig väl) kan bidra till nya generationer så kommer den genetiska inavelsgraden återigen att stiga, om de korsas tillbaka till populationen vit herdehund. Men innan den tiden så hoppas jag att det kommit in nya friska gener i vår population som vi kan använda oss av i vår avel.

Utöver utvecklingen i det lilla perspektivet, dvs min egen uppfödning, så har vår kennelklubb SKK nu aktivt börjat informera om vikten av genetisk variation. Jag har deltagit på ett av SKKs möten under parollen SKK 2030 – en turné av SKK runt om i Sverige där de frågor oss medlemmar hur vi tycker att SKK ska se ut i framtiden. Jag åkte till Hudiksvall för att delta då det var det närmaste mötet rent geografiskt och jag möttes av trevliga uppfödarkollegor från ett stort antal raser. Gemensamt för många av oss var vår oro för hur stängda stamböcker påverkar våra raser negativt och till min stora glädje hade SKK en punkt om detta i sin presentation. SKK har förstått att vi urvattnar våra raser på genetisk variation, det råder det inga tvivel om. Vad de kan göra åt saken vilar i mångt och mycket hos oss, dig och mig och alla andra medlemmar som är grunden för SKKs fortlevnad. Jag vill ha en stark, välfungerande organisation i ryggen, en organisation som sätter hundens välmående högst på agendan, därför blir jag väldigt glad när dessa signaler kommer från SKK.

Jag ska delta på SKKs avelskonferens i november som uteslutande ska handla om genetisk variation, en konferens som jag verkligen ser fram emot. I tillägg kommer SKK att hålla ett webinar om genetisk variation i december, vilket jag också ska delta i hoppas jag. Webinaret är öppet för alla som vill delta, det brukar enbart finnas en begränsning och det är antalet deltagare (tidigare webinarer har det varit max 200 deltagare som kunnat vara med). Jag tror det ligger en planering bakom tidsföljden, dvs att först ha en avelskonferens där deltagarna är förtroendevalda inom rasklubbar och därefter ett webinar. Detta tänk måste förankras, först hos de som sitter i rasklubbarna, sedan hos medlemmarna i stort för det finns fortfarande ett stort antal personer där ute som anser att korsavel för ökad genetisk variation är något negativt – en kvarleva från den kultur vi byggt upp under lång tid och sannolikt en kvarleva som vi kommer att få leva med under många år framöver. Men utvecklingen går framåt!

Det var mina tankar för dagen. Jag vet, som jag nämnt tidigare, att mina tankar anses radikala av ett antal andra uppfödare, men det gör inget. Den som läser detta och anser att jag har fel är så välkommen att motbevisa mig, men inte med känslor och en moralisk uppfattning om hur världen ska se ut (för det är jag helt ointresserad av och ägnar inte min tid åt) utan med forskning och fakta som styrker argumentet.

I vanlig ordning länkar jag, först till del 1 och del 2 av Mina tankar om avel, sedan kan du via bilden från hemsidan till International Shiloh Shepherd Alliance klicka dig vidare till deras mycket intressanta text om outcross dvs korsavel.

Därefter kan du läsa om vår nya Nobelspristagare Svante Pääbo och hans fantastiska forskning på DNA, inte för att han forskat på hund men för att DNA nedärvs likadant oavsett organism. Och slutligen, som alltid, så uppmanar jag dig att själv söka kunskap om genetisk variation och avel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.