Mina tankar om avel. Del 4

Plötsligt händer det! Plötsligt strömmar syret in i rummet som varit stängt i 100 år. Plötsligt så öppnar vår kennelklubb upp dörrarna för en mer hållbar och långsiktig avel – de öppnar upp för genetisk variation!

Jag fick som jag tidigare nämnt delta på SKKs årliga avelskonferens, den gick av stapeln den 12-13 november ute på Lidingö i Stockholm och jag var där i egenskap av representant för vår rasklubb Vit herdehundklubb. Hela konferensen var som ett fyrverkeri av nya tankar, friska fläktar och hopp! Visst, för några var den ett bryskt uppvaknande, då det framkom svart på vitt vad inavel innebär för våra hundar. Många drog efter andan när de såg den genetiska inavelsgrafen till vit herdehund och schäfer då den användes i en presentation av Erling Strandberg från SLU. Att sedan inse, där och då, att det inte bara är schäfer och vit herdehund som är inavlade utan de allra flesta raser, var sannolikt ett känsloladdat ögonblick för några deltagare. Jag var väldigt glad och stolt, stolt över att representera vår fina lilla rasklubb, så liten och egentligen så obetydlig i det stora hela, men ändå så långt fram i tankarna kring avel, inavel och öppnande av stamböckerna. Självklart är inte alla lika glada över detta men för mig och många uppfödare var denna helgen helt klart historisk, hur nördigt det än låter så har aldrig vår kennelklubb varit så öppen och rak angående avel i slutna populationer och vad det innebär. Dagarna innan konferensen hade SKK till och med publicerat en Lathund för hur vi kan göra i framtiden, även den diskuterades och funderades kring. Jag länkar till den nedan.

Så, blir det mycket snack och lite verkstad i uppfödarleden framöver? Ja, så kan det bli, för det är inte alla som kommer att vilja ta steget som det innebär att korsa ut eller på annat sätt införliva nytt genetiskt material. Många många uppfödare selekterar och väljer avelsdjur utifrån det exteriöra, det vill säga, en uppfödare som fött upp till exempel specifik ras i 40 år vill inte plötsligt ha en kull som ser ut som något annat i första generationen. Vi avlar det vi ser, så har vi gjort i 100 år. Det ändrar man inte på en dag. Det vi ser är faktiskt enbart ett fåtal gener, gener som avgör utseendet. Det vi inte ser, alla dessa miljoner genpar som styr hundarnas immunförsvar, beteende, funktioner i organ och allt det som gör en individ till en levande organism, ja det har vi i grund och botten inte selekterat så mycket på.

För egen del så landar jag i frågan – kommer jag att kunna sälja valpar som ser annorlunda ut? Hundar som, efter ansökan om utkorsningskull till SKK, kommer att registreras som vit herdehund i ett x-register men som kommer att se helt annorlunda ut, i alla fall i den första generationen. Ja, jag tror faktiskt att jag kan det. Om du som potentiell framtida valpköpare får frågan: Du får välja – en hund som ser exakt ut som en vit herdehund eller en hund som kommer att vara friskare än genomsnittet och sannolikt leva längre, vad väljer du? De allra flesta vill ha en frisk, robust fyrbent kamrat att dela livet med, utseendet blir en prioritering som kommer långt ner på listan över önskemål. Första generationen kommer dessutom att kompensera sitt annorlunda utseende med det som kallas hybrid vigör – de kommer att ha genetiska förutsättningar att vara friskare, starkare och robustare än båda sina ursprungsraser! De kommer att vara oerhört viktiga för framtida avel och enbart säljas till de som förstår hur värdefulla just de individerna kommer att vara. När de sedan korsas tillbaka till vit herdehund förlorar generation 2 något i vigör men de kommer fortfarande att ha mer genetisk variation än populationen i stort, och redan andra generationen kommer att se mer ut som vita herdehundar. Kommer jag att hitta kloka, dedikerad valpköpare som vill vara med på denna historiska resa? Ja, det kommer jag att göra för det finns många kloka människor där ute som kan ta till sig forskning och information. Kommer jag att göra det? Absolut, det kommer jag att göra. Jag kommer garanterat att bli både hatad och älskad, men oavsett vad människor runt om mig kommer att tycka så är det inte det som är relevant – jag avlar för friskare hundar, inte för att samla likes och rosetter på utställning.   

Avelsplaner för 2023 är därmed att göra en utkorsning. Med vilken ras och vilka individer det blir kommer jag att fortsätta att fundera på, DNA-testa, diskutera med genetiker och andra avelskunniga personer och när jag väl landat i ett beslut kommer jag att informera om det här på min hemsida såklart!

Slutligen en framtidsspaning – lägg orden x-reg och utkorsning/outcross på minnet för det kommer att trenda rejält i åren som kommer.

Jag bifogar som alltid några länkar, men kom ihåg – informationen finns där ute, oändliga mängder forskning finns publicerat i ämnet och den är tillgänglig för alla!

SKKs Lathund för genetisk variation

Finska kennelklubbens film angående utkorsning.

Hybrid vigor – a myth?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.