I-kullens DNA är kartlagt!

Vår fina I-kull växer så det knakar, de är glada, livliga och hungriga små troll som håller oss rejält upptagna nästan dag som natt 🙂 Deras DNA-resultat har kommit och vi kan meddela att samtliga sju små underverk är fria från alla 11 rasrelevanta defekter som det testas för, i tillägg är de fria för alla andra 211 defekter som det testas för hos Embark.

När jag skickade in deras DNA valde jag att inte uppge någon ras alls för att jag ville se, enbart utifrån deras DNA, vad de skulle klassas som. Detta eftersom deras farfar är en schäfer och därmed består de av 12,5% schäfer. Som jag hade anat kom de tillbaka som 100% White Shepherd! Hur kommer det sig, kanske man kan undra? Sannolikt är det så att schäfer och vit herdehund fortfarande är så nära besläktade att det är svårt att skilja deras DNA åt, och när det blandas så blir det i princip omöjligt.

Jag hade en förhoppning om att denna kombinationen skulle ha ett lägre genomsnitt än rasen i stort när det kommer till genetisk inavelsgrad och det har dem. Deras genomsnitt hamnade på 24,1% och för rasen i stort ligger det på cirka 28% i dagsläget. Både 24,1% och 28% är väldigt högt, men jag är ändå nöjd med att jag gick åt rätt håll, det vill säga mot det lägre. Över kullen är fördelningen 20, 22, 23, 25, 26, 26 och 27%. Än en gång så visar DNA hur olika generna nedärvs i en kull och hur oprecist vårt gamla system av stamtavleberäknad inavelsökning är.

Så snart de är ”utportionerade” till sina nya ägare så kommer varje ägare att få tillgång till sin hunds eget Embark-konto och förhoppningsvis följa upp genom att årligen svara på en hälsoenkät. På så vis så bidrar vi tillsammans till forskningen som pågår på våra tamhundars hälsa och välmående! Skulle någon av dessa hundar bli sjuk kan ägarna dela deras DNA-test med veterinären och på så vis kanske hjälpa till att hitta orsaken till eventuell sjukdom.

Mina tankar om avel. Del 4

Plötsligt händer det! Plötsligt strömmar syret in i rummet som varit stängt i 100 år. Plötsligt så öppnar vår kennelklubb upp dörrarna för en mer hållbar och långsiktig avel – de öppnar upp för genetisk variation!

Jag fick som jag tidigare nämnt delta på SKKs årliga avelskonferens, den gick av stapeln den 12-13 november ute på Lidingö i Stockholm och jag var där i egenskap av representant för vår rasklubb Vit herdehundklubb. Hela konferensen var som ett fyrverkeri av nya tankar, friska fläktar och hopp! Visst, för några var den ett bryskt uppvaknande, då det framkom svart på vitt vad inavel innebär för våra hundar. Många drog efter andan när de såg den genetiska inavelsgrafen till vit herdehund och schäfer då den användes i en presentation av Erling Strandberg från SLU. Att sedan inse, där och då, att det inte bara är schäfer och vit herdehund som är inavlade utan de allra flesta raser, var sannolikt ett känsloladdat ögonblick för några deltagare. Jag var väldigt glad och stolt, stolt över att representera vår fina lilla rasklubb, så liten och egentligen så obetydlig i det stora hela, men ändå så långt fram i tankarna kring avel, inavel och öppnande av stamböckerna. Självklart är inte alla lika glada över detta men för mig och många uppfödare var denna helgen helt klart historisk, hur nördigt det än låter så har aldrig vår kennelklubb varit så öppen och rak angående avel i slutna populationer och vad det innebär. Dagarna innan konferensen hade SKK till och med publicerat en Lathund för hur vi kan göra i framtiden, även den diskuterades och funderades kring. Jag länkar till den nedan.

Så, blir det mycket snack och lite verkstad i uppfödarleden framöver? Ja, så kan det bli, för det är inte alla som kommer att vilja ta steget som det innebär att korsa ut eller på annat sätt införliva nytt genetiskt material. Många många uppfödare selekterar och väljer avelsdjur utifrån det exteriöra, det vill säga, en uppfödare som fött upp till exempel specifik ras i 40 år vill inte plötsligt ha en kull som ser ut som något annat i första generationen. Vi avlar det vi ser, så har vi gjort i 100 år. Det ändrar man inte på en dag. Det vi ser är faktiskt enbart ett fåtal gener, gener som avgör utseendet. Det vi inte ser, alla dessa miljoner genpar som styr hundarnas immunförsvar, beteende, funktioner i organ och allt det som gör en individ till en levande organism, ja det har vi i grund och botten inte selekterat så mycket på.

För egen del så landar jag i frågan – kommer jag att kunna sälja valpar som ser annorlunda ut? Hundar som, efter ansökan om utkorsningskull till SKK, kommer att registreras som vit herdehund i ett x-register men som kommer att se helt annorlunda ut, i alla fall i den första generationen. Ja, jag tror faktiskt att jag kan det. Om du som potentiell framtida valpköpare får frågan: Du får välja – en hund som ser exakt ut som en vit herdehund eller en hund som kommer att vara friskare än genomsnittet och sannolikt leva längre, vad väljer du? De allra flesta vill ha en frisk, robust fyrbent kamrat att dela livet med, utseendet blir en prioritering som kommer långt ner på listan över önskemål. Första generationen kommer dessutom att kompensera sitt annorlunda utseende med det som kallas hybrid vigör – de kommer att ha genetiska förutsättningar att vara friskare, starkare och robustare än båda sina ursprungsraser! De kommer att vara oerhört viktiga för framtida avel och enbart säljas till de som förstår hur värdefulla just de individerna kommer att vara. När de sedan korsas tillbaka till vit herdehund förlorar generation 2 något i vigör men de kommer fortfarande att ha mer genetisk variation än populationen i stort, och redan andra generationen kommer att se mer ut som vita herdehundar. Kommer jag att hitta kloka, dedikerad valpköpare som vill vara med på denna historiska resa? Ja, det kommer jag att göra för det finns många kloka människor där ute som kan ta till sig forskning och information. Kommer jag att göra det? Absolut, det kommer jag att göra. Jag kommer garanterat att bli både hatad och älskad, men oavsett vad människor runt om mig kommer att tycka så är det inte det som är relevant – jag avlar för friskare hundar, inte för att samla likes och rosetter på utställning.   

Avelsplaner för 2023 är därmed att göra en utkorsning. Med vilken ras och vilka individer det blir kommer jag att fortsätta att fundera på, DNA-testa, diskutera med genetiker och andra avelskunniga personer och när jag väl landat i ett beslut kommer jag att informera om det här på min hemsida såklart!

Slutligen en framtidsspaning – lägg orden x-reg och utkorsning/outcross på minnet för det kommer att trenda rejält i åren som kommer.

Jag bifogar som alltid några länkar, men kom ihåg – informationen finns där ute, oändliga mängder forskning finns publicerat i ämnet och den är tillgänglig för alla!

SKKs Lathund för genetisk variation

Finska kennelklubbens film angående utkorsning.

Hybrid vigor – a myth?

Mina tankar om avel. Del 3

För er som följer och läser min hemsida som uppdateras ganska oregelbundet så hann ni kanske läsa om Mina tankar om avel, del 1 och del 2. Jag valde att göra inläggen osynliga för er läsare efter ett tag eftersom jag hade en tanke om att jag skulle sammanfatta allt i en skrift, men nu har jag obestämt mig. Del 1 och 2 finns därmed tillgängliga här på hemsidan igen (samt i länkar nedan), i tillägg till att jag nu publicerar del 3.

Del 1 och 2 skrev jag för ganska precis ett år sedan, och sedan den tiden har det faktiskt hänt en del – utvecklingen har gått framåt!

Jag var övertygad om att jag inte kunde ha en kull i 2022 eftersom jag inte hittade en lämplig hanhund, men tack och lov så har jag genom mitt nätverk av otroliga personer fått tag i en hane som jag kände kunde bidra till min avel, även om vi pratar om bidrag i mycket små beståndsdelar.  Jag har just nu 7 valpar som snart är 3 veckor gamla (alla är tingade).

I del 1 skrev jag om de tre olika poolerna, pool 1, 2 och 3. Hanen som är pappa till min snart 3 veckor gamla kull kallas Ruffy och han består till 50% av DNA från pool 2, det vill säga, hans pappa är en färgad schäfer. Ruffy ägs av en klok uppfödare i Finland som under många år verkligen har försökt avla för genetisk variation.

Vad innebär detta för de sju små trollen som ligger i valplådan? Jo, det innebär att de har fått med sig ungefär 12,5% av DNA från ursprungspopulationen, det vill säga, den population som vit herdehund skiljdes ut från för 20-30 år sedan (vilket för övrigt är en oerhört kort tid sett ur ett genetiskt perspektiv). Det innebär således inte ”nya” gener, utan nygamla gener. Det är med andra ord ett väldigt litet steg på vägen mot ökad genetisk variation inom vit herdehund, men alla resor startar med ett steg, heller hur?

Det innebär också att några valpar kan komma att bli lite mer guldfärgade i pälsen, ett problem för de som främst har sina hundar för att åka på utställning, men tack och lov är det inte det primära målet för varken mig eller mina valpköpare. Vi vill sträva efter så friska hundar som möjligt, inte så vita hundar som möjligt.

Att valparnas farfar är schäfer kommer också att innebära ett visst stigma i VH-världen, då ett antal mycket konservativa personer anser detta vara blandrasavel, ett uttryck som har en negativ klang, i alla fall om man ser till kulturen som finns etablerad inom kennelklubbsvärlden. Valparna kommer att få en stamtavla där det står att de är vita herdehundar eftersom pappan är en inmönstrad hund och därmed är registrerad som vit herdehund och mamman är en registrerad vit herdehund. Detta stigma är baserat på känslor som i sin tur bottnar i en kultur som vi genom organisationer har upprättat genom diverse dokument och regler, inte nödvändigtvis baserade på forskning och kunskap om genetik. Samtliga valpar är DNA-testade och jag har medvetet valt att inte uppge ras när jag aktiverade deras Embark-konton utan jag väntar på att deras arvsmassa ska sekvenseras. Det ska bli oerhört spännande att få ta del av deras DNA-resultat och jag ser fram emot att dela deras resultat med deras blivande ägare. Kommer deras DNA att slå fast att de är 100% vit herdehund? Det återstår att se!

Är denna valpkull lösningen på problemet som stängda stamböcker skapat? Nej, långt ifrån. Det är en relativt kortsiktig lösning, om man bara tänker en kull i taget. Förhoppningsvis får denna kull en något lägre genetisk inavelsgrad än genomsnittet, men den får som sagt inga nya gener, den får nygamla gener. Den får förhoppningsvis en hög genetisk variation, då vi delvis använt oss av ”vattnet från pool 2”. När denna kull senare (om allt vill sig väl) kan bidra till nya generationer så kommer den genetiska inavelsgraden återigen att stiga, om de korsas tillbaka till populationen vit herdehund. Men innan den tiden så hoppas jag att det kommit in nya friska gener i vår population som vi kan använda oss av i vår avel.

Utöver utvecklingen i det lilla perspektivet, dvs min egen uppfödning, så har vår kennelklubb SKK nu aktivt börjat informera om vikten av genetisk variation. Jag har deltagit på ett av SKKs möten under parollen SKK 2030 – en turné av SKK runt om i Sverige där de frågor oss medlemmar hur vi tycker att SKK ska se ut i framtiden. Jag åkte till Hudiksvall för att delta då det var det närmaste mötet rent geografiskt och jag möttes av trevliga uppfödarkollegor från ett stort antal raser. Gemensamt för många av oss var vår oro för hur stängda stamböcker påverkar våra raser negativt och till min stora glädje hade SKK en punkt om detta i sin presentation. SKK har förstått att vi urvattnar våra raser på genetisk variation, det råder det inga tvivel om. Vad de kan göra åt saken vilar i mångt och mycket hos oss, dig och mig och alla andra medlemmar som är grunden för SKKs fortlevnad. Jag vill ha en stark, välfungerande organisation i ryggen, en organisation som sätter hundens välmående högst på agendan, därför blir jag väldigt glad när dessa signaler kommer från SKK.

Jag ska delta på SKKs avelskonferens i november som uteslutande ska handla om genetisk variation, en konferens som jag verkligen ser fram emot. I tillägg kommer SKK att hålla ett webinar om genetisk variation i december, vilket jag också ska delta i hoppas jag. Webinaret är öppet för alla som vill delta, det brukar enbart finnas en begränsning och det är antalet deltagare (tidigare webinarer har det varit max 200 deltagare som kunnat vara med). Jag tror det ligger en planering bakom tidsföljden, dvs att först ha en avelskonferens där deltagarna är förtroendevalda inom rasklubbar och därefter ett webinar. Detta tänk måste förankras, först hos de som sitter i rasklubbarna, sedan hos medlemmarna i stort för det finns fortfarande ett stort antal personer där ute som anser att korsavel för ökad genetisk variation är något negativt – en kvarleva från den kultur vi byggt upp under lång tid och sannolikt en kvarleva som vi kommer att få leva med under många år framöver. Men utvecklingen går framåt!

Det var mina tankar för dagen. Jag vet, som jag nämnt tidigare, att mina tankar anses radikala av ett antal andra uppfödare, men det gör inget. Den som läser detta och anser att jag har fel är så välkommen att motbevisa mig, men inte med känslor och en moralisk uppfattning om hur världen ska se ut (för det är jag helt ointresserad av och ägnar inte min tid åt) utan med forskning och fakta som styrker argumentet.

I vanlig ordning länkar jag, först till del 1 och del 2 av Mina tankar om avel, sedan kan du via bilden från hemsidan till International Shiloh Shepherd Alliance klicka dig vidare till deras mycket intressanta text om outcross dvs korsavel.

Därefter kan du läsa om vår nya Nobelspristagare Svante Pääbo och hans fantastiska forskning på DNA, inte för att han forskat på hund men för att DNA nedärvs likadant oavsett organism. Och slutligen, som alltid, så uppmanar jag dig att själv söka kunskap om genetisk variation och avel.

Valpar och en vuxen

Vår fina Erövrarens Discovered Diamond ”Nova” är dräktig med Cheveyo of the Angelspirit for Safe Guardian’s ”Ruffy” och vi håller på och längtar ihjäl oss! Beräknad nedkomst blir 5-7 oktober (om vi inte räknat fel) och därmed blir de små leveransklara någon gång runt 5-7 december.

Samtliga valpar kommer att vara DNA-testade hos företaget Embark vilket innebär att de får ett eget konto där. Detta konto får ni som blir deras ägare inlogget till. Det innebär att ni kan se samtliga genetiska defekter som hunden är testade för, ni kan följa hundens gener (genom mitokondrieDNAet) till där människa och hund började bli ett koncept och ni kan se de hundar runt om i världen som är testade och på något sätt besläktade med just er hund – som ett enormt släktträd helt enkelt! Den viktigaste funktionen är dock deras hälsoenkät som man årligen kan fylla i och på så vis hjälpa forskningen kring våra hundars sjukdomar (och därmed människan eftersom många av våra sjukdomar är väldigt lika). Vi hoppas och tror att dessa valpar ska bli lika friska och robusta som deras föräldrar är och därmed leva ett långt liv, vilket också utgör en viktig pusselbit i forskningen!

Varje valp bidrar utöver detta till Cancerfonden eftersom att jag, efter att min mamma och delägare i kenneln gick bort i cancer, bestämt mig för att skänka en del av köpesumman till cancerforskningen.

Självklart är varje valp även registrerad med stamtavla, har genomgått veterinärundersökning, är vaccinerad och avmaskad samt har en egen försäkring i Agria som ni enkelt kan ta över. Under valpens första åtta veckor hos oss så lägger vi mycket tid och omsorg på miljöträning och socialisering.

Alla valpar som föds hos oss är väldigt viktiga och vi erbjuder en livslång support. Skulle livet ta en annan vändning och hunden måste omplaceras, då vill vi gärna vara med och hjälpa till. Precis det har här hänt i en av våra familjer och därför finns nu en hane från vår F-kull tillgänglig för omplacering.

Hanen heter Erövrarens Free Flow of Fortune och är född 2019-05-11. Han kallas Ike. Vid intresse kontakta först hans ägare Samuel så får ni stämma av. Vid frågor om Ike’s kullsyskon och liknande går det bra att kontakta mig. Ike ska inte användas i avel. Kontakta Samuel på epostadress: samuel.sjoqvist@gmail.com

 

Lite nya bilder och info

Då vi har fått ytterligare ett röntgenresultat kan vi fira midsommar med flaggan i topp. Erövrarens Halo fick precis som sina kullsyskon Hayashi och Hawking HD A, ED o, kullsyskonet Erövrarens Hayabusa fick HD B, ED 0. Hälsodata har blivit uppdaterad och den hittar ni under fliken Hälsa. Vi har även deltagit på rasspecialen och där fick Erövrarens Discovered Diamond fin kritik når hon deltog i championklass, hon blev tredje bästa championtik med Excellent och CK. Hennes två ungar Hayashi och Hawking fick också god kritik, Hayashi fick ett Very Good och Hawking fick Excellent med CK och blev BIR Junior! Nevada Peterson ställdes också ut och fick mycket fin kritik och ett Excellent.  Erövrarens Fight not Flight har fått lite nya bilder inlagda, det har även Erövrarens Hayashi och Erövrarens Hubble fått.

Bild av Erövrarens Hawking på Vit Herdehundklubbs rasspecial i Vännäs.

 

Ett litet livstecken från oss.

Det är hög tid för en uppdatering. Vi lever, tränar och andas hund, men det blir inte mycket tid över för att förändra och uppdatera hemsidan. Vi har i alla fall glädjen att berätta att H-kullen har påbörjat sina röntgenundersökningar och det ser lovande ut. Nevada Peterson har varit på sin första utställning och fick mycket fin kritik och tilldelades ett Excellent. En närmare presentation av varje enskild H-valp samt Nevada och hennes bror kommer förhoppningsvis inom kort (så snart tiden räcker till).

Framtida avelsplaner är fortfarande inte 100% spikade, men Erövrarens Fuel to the Fire kommer att bidra med en kull,  förhoppningsvis kommer hon att paras till hösten/vintern 2022. Därefter, någon gång under 2023/24 kommer Erövrarens Get a Grip också att bidra med en kull. Båda dessa tikar kommer från väl utvärderade kullar.

Därefter, om ännu inte helt fastställt, så kommer förhoppningsvis Erövrarens Hayashi och Nevada Peterson att bli mammor till varsin kull.

För att bibehålla så mycket genetisk variation som möjligt så kommer vi inte att ta mer än en, max två kullar per hund. Därför är vi oändligt tacksamma över våra engagerade och kloka valpköpare som låter oss låna in så fina tikar till vår avel, utan er hade det inte varit möjligt. Tack! Vi kommer som alltid att vara ytterst noga med att välja rätt hanhund till rätt tik och vi kommer att sträva efter att använda hanhundar som inte är eller kommer att bli överanvända i avel. Detta för att vi ska ha en så hållbar och långsiktig avel av vit herdehund som möjligt.

Hunden på bilden är Erövrarens Get a Grip, en riktigt busig och livlig dam!

Omplacering, planering och en ursäkt.

Med levande väsen blir det inte alltid som man planerat, därför finns en hanhund född 2014 till omplacering om rätt hem dyker upp. Vi vill behålla avelsrätten på honom och ser därför gärna att du bor inte allt för långt ifrån Västernorrland alternativt är flexibel. Rätt hem för denna kille är ett hem där han får träna både lydnad, spår/sök och kanske nosework eller liknande.

En hanhund som är född 2019 kommer att behöva omplaceras under 2022.

Vi kommer med största sannolikhet inte att ha någon kull under 2022 och kanske inte heller under 2023, detta på grund av att vi inte hittar något avelsmaterial som är tillräckligt obesläktat med våra hundar. Avelsbasen är helt enkelt för snäv och vi har ännu inte hittat någon lösning på detta problem. Vi får ofta frågan om vi har någon inplanerad kull via mailen och tyvärr är det så att vi måste prioritera hårt i vår vardag för att hinna med oss, därför tenderar dessa mail att förbli obesvarade. Det är inte så artigt av oss, men hur vi än vrider och vänder på det så har vårt dygn bara 24 timmar.

Vi önskar alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Mina tankar om avel. Del 2.

Ett av mina favoritcitat är ”cogito, ergo sum” eller som det hette innan det översattes till latin; ”Je pense, donc je suis”. I den franske filosofen René Descartes försök att förkasta allt som inte var helt verifierad kunskap landade han i att allt han med säkerhet kunde veta var att en tanke kräver en tänkare, och eftersom han hade tankar så kunde han med säkerhet säga att han fanns. Jag tänker, därför finns jag.

Aningen långsökt kan man tycka och självklart ställa sig frågan – vad i hela friden har detta med avel att göra? Ingenting eller allting, skulle man kunna svara på den frågan. Detta inlägg om avel handlar nämligen om skillnaden mellan fakta och tro. Om vi förkastar allt vi tror på och enbart koncentrerar oss om fakta, hur ser det ut då?

Påstående: Om det står 0,0% inavelsgrad i stamtavlan är hundarna obesläktade.

Nej, detta är inte nödvändigtvis sant. På SKKs hemsida står det: ”Inavelsgraden anger hur stor del av avkommans gener som blivit dubblerade genom föräldrarnas släktskap, räknat över ett visst antal generationer.” Och med ett visst antal generationer menar SKK 5 generationer. Vidare står det: ”Om en hund med hög inavelsgrad paras med en helt obesläktad individ bryts inaveln och avkomman får 0 % i inavelsgrad.” Det är sant, om man enbart beräknar denna sannolikhet i 5 generationer och utgår från att hundarna bortom dessa 5 generationer är obesläktade. Jag använder ordet ”sannolikhet” medvetet eftersom denna beräkning av nedärvning är en sannolikhetsberäkning. Den som vill läsa mer om det kan läsa Dr. Sewall Wrights avhandling som publicerades 1922. Det vi alltså använder oss av idag är ett sannolikhetssystem som funnits i 100 år.

Påstående: Linjeavel och inavel är inte samma sak.

Det är fel. I alla fall om man ser på det rent genetiskt. I både linjeavel och inavel så parar man besläktade individer. Det finns de som hävdar att linjeavel är en medveten handling och att inavel är en omedveten handling, eller ett mer populistiskt uttryck är att de som inavlar inte vet vad de sysslar med medan de som linjeavlar vet exakt vad de gör. De som använder sig av uttrycket linjeavel gör det för att rättfärdiga en inavel där man är på jakt efter att stärka en bestämd egenskap. Jag har själv gått i den fällan när trycket på att ha så bra höftledsindex som möjligt var som störst, då ”linjeavlade” jag på en tik vars nedärvning av höfter var bekräftat utomordentligt. Om jag lyckades? Ja, det kan man säga eftersom 100% av kullen om 9 valpar är utvärderad och samtliga har fria höfter. Om jag är nöjd med mitt beslut? Nej, inte nu längre. Jag var det då höftledsresultaten trillade in, men sedan dess har jag lärt mig mer. Självklart älskar jag valparna och är stolta över dem, men det är känslor som jag har. Fakta är annat. Jag lär mig hela tiden nya saker och även om jag står för det jag gjort biter jag mig nödvändigtvis inte fast i gamla sanningar.  Jag inavlade för att stärka en egenskap på bekostnad av genetisk variation. Det är fakta.

Påstående: Vit schäfer och vit herdehund är två helt olika raser.

Detta påstående är behäftat med så mycket känslor att det är jämförbart med att man skulle säga att man älskar etnisk rensning. Om vi lägger känslorna i kylen en liten stund och begrundar vilka fakta det är som finns kring detta, vart hamnar vi då? Ras är en klassificering av individer inom en djurart i grupper som kännetecknas av specifika gemensamma ärftliga egenskaper, men ändå kan reproducera sig med individer från andra raser. Utifrån olika länders godkännande av olika raser så stämmer det att vit schäfer och vit herdehund är två helt olika raser för det står ju det på deras stamtavlor och dessutom står det olika saker i de två olika rasstandarderna som definierar hur en ras bör se ut.

Gemensamma ärftliga egenskaper. Stamtavlor. Rasstandard. Bör se ut. Lägga dessa ord på minnet.

Stamtavlor är ett dokument som upprättats för att verifiera ett ursprung eller som SKK beskriver det: ”Det är som ett släktträd där man kan se valpens mor och farföräldrar och släkten vidare bakåt i tiden. Stamtavlan på registreringsbeviset innehåller 3 generationer.”

Rasstandard är ett dokument som fastställer hur det eftersträvansvärda idealet för hur en ras av ett domesticerat djur bör se ut.

Påståendet att vit schäfer och vit herdehund är två helt olika raser grundas alltså på dokument som upprättats av olika organisationer. Men är det fakta utifrån ett genetiskt perspektiv? Nej, det är det inte. I alla fall inte om man lägger till grund DNA-analyser utförda av ett av marknadens ledande företag som med hjälp av modern teknik kan sekvensera 200.000 unika genetiska sekvenser i hundarnas arvsmassa och ändå inte kunnat hitta skillnaden mellan vit schäfer och vit herdehund. Utifrån den moderna tekniken kan man alltså inte hävda att det är två olika raser idag.

Eller som genetiknämnden formulerar det: ”För att ärftlighet överhuvudtaget ska fungera så måste informationen som finns i DNA kopieras. Varje gång en cell delar sig kopieras allt DNA i cellen. På så sätt har alla celler, inklusive de könsceller som ger upphov till en ny individ, samma information.” Med andra ord, oavsett vad vi skriver på ett dokument, eller hur noggrant vi beräknar sannolikheten för nedärvning av alleler finns det idag ingen forskning som jag har kunnat hitta som tyder på att den nedärvningen förändras om vi döper om den, jag har heller inte kunnat hitta någon forskning som slår fast att denna kopiering av celler endast förekommer i ett av en organisation bestämt antal generationer.

Påstående: Blandraser är friskare än renrasiga hundar/Blandraser är sjukare än renrasiga hundar.

Jag skulle gärna vilja hitta data som styrker det ena eller det andra uttalandet för det sägs/skrivs ofta med en enorm bestämdhet. Det är lite ”alla vet att det är så-vetenskap” över det hela och enormt känsloladdat. Det vi som regel inte vet är blandrasernas hälsostatus över tid av den enkla anledning att vi inte har stora gedigna databaser där det registreras höftledsresultat och liknande som vi har valt att mäta för att avgöra om en hund räknas som frisk eller sjuk. Vi kan därför inte säga att blandraserna är friskare, eller sjukare utifrån våra etablerade tankesätt.

Det vi kan säga med säkerhet är 60% av alla renrasiga hundar som DNA-testats har hög genetisk variation i en gen som kallas DRB1, medan 9% har låg genetisk variation och 30% har ingen genetisk variation i DRB1.  I generna DQA1 och DQB1 har 63% av alla renrasiga hundar som testats hög genetisk variation, 7% har låg genetisk variation och 30% har ingen genetisk variation.

Jämför vi det med blandraser som testats så har 75% hög genetisk variation i DRB1, 11% har låg variation och 14% har ingen variation. När det kommer till DQA1 och DQB1 har 79% hög genetisk variation, 5% har låg variation och 16% har ingen genetisk variation.

Med andra ord är det ungefär dubbelt så vanligt att renrasiga hundar inte har någon genetisk variation i DRB1, DQA1 och DQB1. Enligt Embark:
A Dog Leukocyte Antigen (DLA) gene, DRB1 encodes a major histocompatibility complex (MHC) protein involved in the immune response. Some studies have shown associations between certain DRB1 haplotypes and autoimmune diseases such as Addison’s disease (hypoadrenocorticism) in certain dog breeds, but these findings have yet to be scientifically validated.

DQA1 and DQB1 are two tightly linked DLA genes that code for MHC proteins involved in the immune response. A number of studies have shown correlations of DQA-DQB1 haplotypes and certain autoimmune diseases; however, these have not yet been scientifically validated.

Det är alltså ännu inte vetenskapligt bekräftat att frånvaro av genetisk variation i DRB1, DQA1 och DQB1 skulle kunna förorsaka autoimmuna sjukdomar, även om flera studier har gjort den kopplingen.

Så kan vi med 100% säkerhet säga bu eller bä i dagsläget? Nej, det kan vi inte. Kan vi säga att forskningen tyder på att en hög genetisk variation är fördelaktigt inom en population? Ja, det kan vi.

Genetiknämnden får sammanfatta det med följande ord:  ”Genetisk variation är grunden för evolution och anpassning. Om alla individer inom en art eller population är genetiskt lika kommer alla individer att vara känsliga för samma förändringar i miljön. Ett nytt virus eller ett varmare klimat skulle då slå hårt mot hela gruppen. Med en högre grad av genetisk variation ökar chansen att några individer har just de egenskaper som krävs för att anpassa sig till en förändrad livsmiljö. Det är därför en slags försäkring för artens, eller populationens, överlevnad. Mutationer, sexuell förökning och att det sker ett genetiskt utbyte mellan populationer leder till en högre genetisk variation. Faktorer som däremot minskar den genetiska variationen är genetisk drift, flaskhals- och grundareffekter.

Jag har valt att publicera mina tankar om avel här på min hemsida. Jag väljer att inte debattera i sociala medier eftersom jag inte finner det särskilt intressant att bemöta ”jag har hört att” eller ”alla veta att”-vetenskapen som inte sällan avslutas med ”då kan du ju skaffa en annan ras då” och ett häpnadsväckande antal utropstecken. Det jag skriver kan med andra ord röra upp andras känslor, oavsett om jag skriver om avel generellt eller om en specifik ras. Och som jag skrev i del 1 av Mina tankar om avel så nej, jag är inte emot rasrena hundar, jag vill att vi ska ha olika raser men jag vill nödvändigtvis inte att vi ska fortsätta att fatta beslut utifrån en 100-årig sannolikhetsberäkning och se det som den enda sanna läran. Det kan finnas andra vägar.

Jag bifogar ett antal länkar som kan vara av intresse men uppmanar i vanlig ordning att du själv söker efter forskning och vetenskapliga artiklar i sann Descartes anda: Jag tänker, därför finns jag. 

Avel kan ha skadat husdjurens immunförsvar

Genetisk variation är ett måste

Konsekvenser av inavel under många generationer

Hundens evolution, genetik och beteende

Inavelsgrad

Coefficients of Inbreeding and Relationship

Mina tankar om avel. Del 1.

Jag har letat hanhund i lång tid, över hela världen, men tyvärr inte lyckats hitta någon som passar mina tikar vilket innebär att det inte kommer att bli någon kull i 2022. Problemet är inte att det inte finns fina hanhundar, problemet är att alla är nära genetiskt besläktade med mina hundar. Hur kommer det sig, kanske någon undrar?

Genetik

Genetik är komplicerat, men om man vill förenkla det så långt det går kan man likna det vid en pool med vatten. Låt oss säga att pool 1 innehåller 10.000 liter vatten.

Från dessa 10.000 liter tar man ut 1000 liter och häller i det vi kallar pool 2. Därefter blandar man dessa 1000 liter vatten med varandra, om och om igen. Några liter kanske blir förorenade av hanteringen, några liter spiller man när man blandar.

Man bestämmer sig sedan för att några liter vatten bara ska blandas med några andra, så man tar ut 50 liter vatten ur pool 2. Dessa häller man i pool 3 och sedan fortsätter man blanda dessa. Lite vatten spills varje gång, lite vatten blir förorenat varje gång. Efter ett tag har man kanske bara 30 liter kvar i pool 3 men man fortsätter blanda vattnet ändå, år ut och år in.

Om man skulle ta ett vattenprov från pool 1, 2 och 3, skulle man då kunna skilja de olika poolerna från varandra? Ja, sannolikt skulle man det då den sista poolen förmodligen är mer påverkad av hanteringen än den första men man skulle kunna se att det i grund och botten var samma vatten.

Vad är det jag försöker beskriva? Jo, pool 1 är det som vi kallar för ursprunget. Ursprunget till hunden är vargen, för sisådär 20.000-40.000 år sedan (forskare debatterar fortfarande när domesticeringen ägde rum, eller kanske snarare domesticeringarna då det verkar som att detta skett vid två tillfällen) skapades tamhunden. Hos vargen fanns en så stor genetisk variation att vi har kunnat skapa någonstans runt 400 olika raser som ser mer eller mindre olika ut, och under lång tid innehöll pool 1 all denna variation hos våra tamhundar.

Pool 2 är rasbildandet. Som exempel kan vi ta schäfern, den togs ur pool 1 och skapades på ungefär 30 hundar. Dessa 30 hundars gener hälldes alltså i en egen pool, den vi kallar pool 2. Där har dessa gener varit sedan slutet av 1800-talet. Det är fortfarande, mer eller mindre, samma ”vatten” eller gener. Jag säger mer eller mindre eftersom det finns en handfull uppfödare som har haft förstånd nog att blanda in nya gener i pool 2 under tidens gång.

Pool 3 är bildandet av vit herdehund. Vit herdehund stammar direkt ifrån schäfern och började skiljas ut runt andra världskriget (på grund av sin färg) för att för 20 år sedan bli godkända som egen ras. När en ras godkänns så stängs all tillförsel av nytt vatten till poolen av, dvs stamböckerna stängs. Det betyder att vi blandat 50 liter vatten i ungefär 2 decennier nu. Stängda stamböcker är alltså en form för organiserad inavel som de senaste 100-150 åren varit sanktionerad genom vår kultur av rasavel.

Skillnaden på skapandet och bevarandet av raser

Jag tror att det är vanligt att vi blandar ihop skapandet och bevarandet av raser. Många av våra raser har skapats just genom snäv inavel. Några raser har skapats mer eller mindre av sig själva genom att hundar inom ett stort geografiskt område förökat sig över tid och till slut blivit en homogen grupp som godkänts som ras. De som skapats på snäv inavel har idag, skulle jag våga påstå, generellt en hög genetisk inavelsgrad, medan de som genom mer naturlig selektion över tid har kommit att bilda en ras har en relativt låg genetisk inavelsgrad. Hur som så har vi idag ett antal raser som är slutna populationer, det vill säga, vi blandar inte dessa raser med varandra. Vi har skapat raser från den genetiskt rika poolen som jag inledningsvis kallade pool 1.

För att en pool ska hållas frisk och fräsch så behövs nytt vatten fyllas på med jämna mellanrum. Den måste hållas ren och fin så att inte alger eller annat oönskat får fäste. Med detta försöker jag förklara att nytt genetiskt material måste tillföras en ras kontinuerligt och att rasen som man vill bevara ska hållas ren och fin genom att vi hälsotestar och utvärderar avelsdjuren innan de går i avel, så att vi inte avlar vidare på onödiga sjukdomar eller annat elände som är ärftligt. Att tillföra nytt genetiskt material är att bevara en ras.

Nya tankar skapar ilska

Inom hundvärlden är detta radikala tankar för många och jag vet redan långt innan jag publicerar detta att jag kommer att bli kölhalad. Men bara för att några (kanske ganska många) kommer att bli arga så innebär det inte att de har rätt. Varför är detta radikalt? Jo, för att vi tänkt samma tankar i 100-150 år. Vi har avlat på detta sätt, organiserat genom alla världens kennelklubbar sedan slutet av 1800-talet. Den som tänkt annorlunda, eller inte känt sig bekväm med att följa strömmen har blivit utfryst, mobbad eller avstängd från gemenskaper. Detta är inte unikt för hundvärlden, vi människor fungerar nog bara så. Det som är annorlunda eller främmande blir ansett som något farligt eller osunt. Det är väl kanske vår inbyggda överlevnadsmekanism som slår till när vi reagerar så. Jag har, när detta kommit på tal, blivit uppmanad av en arg uppfödarkollega att lämna FCI om jag är så emot det som de står för. (FCI är en paraplyorganisation till de flesta av våra nationella kennelklubbar.) Jag har blivit uppmanad att sluta med vit herdehund om jag är så emot rasen. I en Facebook-grupp som jag är medlem av får man inte nämna ordet schäfer för gruppen är enbart till för vit herdehund och allt ursprung ska förnekas om man är en sann anhängare av rasen. I och med att jag publicerar detta kommer jag kanske att förlora några ”vänner” och säkert en och annan potentiell valpköpare också, men det kan jag leva med. Jag förstår att det som jag ibland uppfattar som hat eller ilska egentligen bottnar i rädsla och/eller okunskap. Rädsla för det nya. Oförmåga att förstå det forskningen säger. Kommentarer som ”Om du inte tycker samma som oss så har du inget här att göra”….det utspelet ser vi ju inte bara i hundvärlden utan överallt där människan finns, heller hur?

Men vi kan vara hur rädda, arga och oförmögna vi vill – forskningen är entydig – inavel leder till nedsatt immunförsvar, ökad risk för cancer, allergier och andra allvarliga sjukdomar som menligt kan påverka hundarnas liv. Idag är det värsta tänkbara scenariot för många att en ras skulle blandas med en annan, inte att risken för recessivt nedärvda sjukdomar får fäste i en ras eller att nedsatt immunförsvar kan leda till en mage-tarm som inte fungerar optimalt, eller att hunden får cancer och dör allt för ung.

Många vill ha det till att jag är emot renrasiga hundar och tycker att jag ska ägna mig åt blandrasavel om jag har dessa tankar. Men de har inte förstått att jag är FÖR raser. Jag älskar att sitta och titta på olika raser, att lära känna olika individer inom olika raser och att jag vill bevara detta. Det som händer i samhället idag är att det blir mer och mer populärt med blandraser och det kan jag till viss del förstå. Men det skulle vara oerhört sorgligt om alla våra raser bara tynade bort, avlades ut, försvann. Det är en stor skillnad på att korsa in nytt genetiskt material för att stärka en ras och oplanerad blandrasavel, i alla fall enligt mig.

Ljus i tunneln

Idag finns det uppfödare runt om i världen som är pålästa, kunniga och fast beslutna om att bevara sin favoritras genom att tillföra nytt genetiskt material, lite åt gången och med rasens bästa för ögonen. De existerar i ganska slutna forum eftersom nuvarande klimat inte tillåter nya tankegångar. Inom dessa forum utbytts massor av kunskap och man skulle kunna likna det vid att någon öppnar ett fönster till ett rum som varit stängt i 100 år. Syret strömmar in och hoppet tänds. Det finns rasklubbar runt om i världen som tagit tjuren vid hornen och ställt sig upp för sin ras och påbörjat inkorsningsprojekt. Våra kennelklubbar har gradvis insett att det inte kommer att gå att fortsätta som vi gjort under så lång tid. Förståeligt nog törs i det närmaste ingen att ställa sig på barrikaden i denna fråga, speciellt inte kennelklubbarna som är beroende av sina medlemmar. Om 20-30 år kommer saken inte längre att vara radikal, vi kommer inte att ha stängda stamböcker, vi kommer att ha friskare och starkare hundar än det vi har idag. Allt som behövs är att vi som pysslar med avel kommer till våra sinnens fulla bruk. Jag vet inte om jag lever om 20-30 år, men en sak vet jag och det är att jag törs kliva upp på barrikaden redan idag och innerst inne vet jag att jag inte är ensam där. Det känns nog bara så just nu.

Om jag ska sluta med avel, kanske du funderar på nu? Nej, jag ska inte sluta avla, men jag tänker inte fortsätta inavla vit herdehund till fördärvet.

För den som är intresserad så bifogar jag ett litet urval av länkar, men rekommenderar att du söker själv efter den forskning som finns:

Framtidens hundar – möjligheter och utmaningar med ett hållbart avelsarbete.  
What are the Consequences of Inbreeding Dogs?

Understanding the Coefficient of Inbreeding

Linebreeding vs. Inbreeding – Let’s be perfectly clear.

The challenges of pedigree dog health: approaches to combating inherited disease.